Min älskade pappa

 

Att bli gammal är jobbigt på många vis. Trött, orkeslös, orolig, rädd...

Träffade min pappa i morse. Jag gick över hem till föräldrarna. Han kom då hem från affären. Jag frågade hur det var. Han sa att det är jobbigt. Ja men säg till så handlar jag till dig sa jag. Nej det går bra. Det är så mycket annat. Jaha vad tänker du på säger jag. Det är sista året jag kommer vara på landet. Hur ska vi göra med det då säger jag. Ska vi sälj eller hur vill du? Jag vill att någon tar över nu säger han. Jag kan ju inte ens klättra upp på vinden längre och kolla råttorna.  Jag försökte förklara för honom att om jag skulle ta över blir det en riktig dyr affär för mig. Måste byta fönstren, måste måla, fixa dusch o toa....SAMT att jag måste väl ge Tony halv värdet. Det går ju inte. Mamma o du måste prata ihop er om detta sa jag. Då gick han bara in och lade sig på sängen. Jobbigt att se! Han kan inte släppa sitt livsverk.

Mamma berättade också att min bror råkat ut för en olycka med lastbilen. Den började brinna och han skulle släcka då exploderade ett däck. Så han har fått brännskador på båda armarna. 

Jobbig tid framför oss nu.

Men på fotot var pappa ung, tror att det är från hans konfirmation. Då hade han hela livet framför sig. Det går fort...livet alltså.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie